Kapitel 2
Vattnet är glittrande blått och vågorna rullar sakta upp mot mina fötter. Jag blickar ut över havet och ser ingenting, bara horisonten långt, långt där bort. Jag vänder mig bort från havet och betraktar ön. Palmer och annan tät vegetation står som en vägg framför mig. Vägen till mat och dryck känns oändligt lång. Jag tar några första trevande steg och plötsligt står jag öga mot öga framför djungelns port. Jag tar bort några blad som fastnat i mina kläder och tar upp gummisnodden ur fickan på mina mörkblåa jeans och sätter upp mitt hår i en slarvig tofs och går sedan in i djungeln. Det hoppar plötsligt en groda förbi mig. Det känns som om den hälsar mig välkommen. Det är fint, det finns massor av olika färger på blommor, träd, buskar och massor av smådjur. Det hoppar en lite söt apunge upp på min axel. Jag tänker att jag ska kalla den Dobbo! Du ska med följa med på hela min resa tänker jag för mig själv.
Oj, nu måste vi leta efter något att äta. Jag börjar bli hungrig, säger jag till Dobbo. Jag ser en palm med kokosnötter en bit längre bort och vandrar iväg med bestämda steg med apan på min axel. Väl framme vid trädet försöker jag ta några kokosnötter, men jag når inte. Jag bryter av en lång pinne från trädet och försöker igen.
Ja! Det gick! ropar jag glatt till min nyfunna vän. Jag funderar på hur jag ska öppna den. Ja just det jag har ju apan med mig han borde kunna öppna den, tänker jag för mig själv. Jag vänder mig om för att be om hjälp och upptäcker att han är borta. Jag kan inte se honom och bestämmer mig för försöka banka upp kokosnöten själv, men det går inte. Jag inser att får försöka hitta något annat, och börjar gå vidare. Det står några mangoträd bortanför slänten. Jag går ditåt och tar med mig några mangofrukter från trädet och sätter mig sedan på en stor sten. Det skimrar bakom en palmgren jag lyfter på den och ser ett stort hus med rostigt tak spruckna fönster och ruttna brädor. Jag sitter kvar och känner hur dom kalla tårarna tränger ner för kinderna. Jag är rädd och känner mig helt ensam. Det värkar inte vara någon annan på den här ön tänker jag i mitt tomma huvud. Jag önskar att Dobbo inte försvunnit.