Kapitel 3
Jag reser mig från stenen och släpper grenen som jag hållit upp. Jag går mot det rostiga huset med mina frusna fötter och knackar på. Först hör jag ingenting, men sedan gör jag dom tunga stegen innefrån huset som är påväg mot dörren. Det finns ett litet fönster på sidan av dörren som jag kollar in i och ser att det är en tant som kollar ut. Hon öppnar dörren och jag blir genast rädd och tänker att jag inte skulle gått och knackat på. Fast jag måste ju ha någon stans att sova säger jag tyst för mig själv. Tanten frågar vad jag sa, men jag säger att det inte var något.
kom in, säger hon.
tack, säger jag tillbaka med en hes och svag röst. Vi sätter oss vid bordet. Stolarna knakar när vi både vi sätter oss.
Vad ville du då, frågar tanten. Jag svarar inte på ett tag innan hon börjar prata igen.
Okej. Vi kan börja med en lite enklare fråga, säger tanten och suckar.
Vad heter du, undrar tanten.
Själv heter jag Marie, säger hon innan jag ens hunnit svarat.
Heeeej jag heter Sara, säger jag med raslig röst.
Hur kom du hit? Frågar tanten.
Jag kom hit igenom en krasch med ett flygplan. Jag var påväg mot Australien till min mormor och morfar. Sedan så hände det något i flygplanet så de störtade. Jag vet faktist inte vad som hände så vi störtade, Svarar Sara.
Åå. Stakars dig. Det kanske var piloten som somnade, stora luftgropar eller jag vet inte riktigt vad.
Ja, kanske, säger jag med tårar i halsen.
Hur kom du hit då? Frågar jag efter en stund.
Ja, det är en ganska lång historia, vill du höra hela?
Ja, svarar jag.
Okej, det började med när jag var yngre typ 15 år och jag ville så gärna åka på en stor utflykt. Jag ville att hela min familj skulle följa med, men mamma och pappa ville inte följa med mig så efter ett par år så bestämde jag mig för att ta tag i det själv och jag började med att åka tåg i några dagar och då kom jag någonstans, jag kommer faktist inte vad det stället heter, men i alla fall så började jag där och sedan så åkte jag flygplan precis som du. Jag åkte en bit med flygplanet från stället som tåget stannade vid. Efter de så tog jag en båt som ledde mig till det här stället. Jag hittade det höra huset, men då när jag kom så bodde det redan en dam i det här huset. Jag bodde med henne tills hon dog. Sedan så fick jag lov att ta huset till mig själv och sen dess har jag bott här, skrattade Marie lite tyst.
Jaha, men vart hittar du mat? Det finns ju inga affärer här, undrar jag sedan.
Ja just det inga affärer har vi, men jag hittar antingen svamp som jag kokar med bäckvattnet här nedanför huset eller så plockar jag bär och frukt. Man behöver inte äta så mycket när jag är så gammal, skrattar hon för sig själv. Jag börjar bli lite orolig känner jag när jag tänkt efter lite.
Aha, säger jag när jag hört vad hon sa.
Kom så går vi ut så kan jag visa dig.
Ja, säger jag. Vi går ut. Man hör hur dom tunga stegen trycker mot marken. Det luktar gammal mossa. Jag ser när hennes skakiga hand öppnar dörren på vägen ut. Vi går ner för den randiga trappen och sedan vägen ner mot alla buskar en bit bort. När vi kommer tillbaka efter vi plockat mat så värkar tanten trött och för den delen så är jag också trött, sedan sätter vi oss vid bordet ovh jag frågar om jag får sova där. Jag börjar gå mot sängen och hon stannar upp mig,
Vill du ha ett täcke?
Nej, det går bra. Säger jag fast det var lite kallt i huset. Jag lägger mig i sängen och försöker att somna. Det går inte, jag ligger vaken en stund och hör att Marie ropar Godnatt med lite arg röst.
Godnatt, ropar jag tyst tillbaka. Efter en stund somnar jag utan vilja. Jag sover oroligt och vaknar och hör hur tanten snarkar högt. Jag känner mig orolig, jag somnar djupt.